Kill me, just destroy me. Ungefär så känner jag just nu. Patetisk.

Klarar inget på egen hand, jävla looser. Så förbannat beroende. Av pojkvännen. Klagande jag.

Vad hände med tiden då jag kunde vara duktig? Relativt oberoende, kunde fixa att vara själv. Utan att känna mig helt tom inombords.

Känns som jag inte kan andas längre...